Fimpen

Jag tänkte att jag skulle skriva om min bästa vän som var min första undulat jag hade, nämligen Fimpen.
För han var så jävla speciell så ingen som fick träffat honom fattar.
Den 17 april 2003 flyttade en liten grön gul undulat hem till mig på 7-8 veckor gammal som fick namnet Fimpen.
Namnet till honom hade vi diskuterat noga här hemma innan han kom. Hans namn Fimpen kommer av att hans mamma hette Blenda (Blend - ciggarett märke) och hans pappa hette John Silver (ciggarett märke), Fimpens älsta bror som var den första kullen fick namnet Prince (ciggarett märke).
Jag minns att han kom att han var lite tillbaka dragen och försiktig innan han hade vant sig i sin nya stora bur och hem miljö.
Min morfar valde att köpa Fimpen två små syskon som föddes i kullen efter Fimpen. En liten gul tjej som inte var rädd för något och tam från första början, Pipis döptes hon till. Och en lila, blå, vit hane som döptes till Ärland.
Det tog inte lång tid innan Fimpen blev tam och det var mig han litade på först. Jag kommer ihåg exakt hur det känndes första gången han flög ner och satte sig på min axel. Jag var så stolt att jag hade lyckats få hans förtorende.
Efter de blev han bara tamare och tamare, och så kom hans första ord, God dag!
Orden blev fler och fler.
Hej
Beccas bäbis
Pappas kompis
Mammas killekille
Fimpen
Rebecca
Dagis
godis
Förbaskad
titta .. mf.
Med orden han snappade upp bildade han egna meningar.
Fimpen blev familjens lilla charm troll, skulle alltid ha uppmärksamhet och vara med när vi åt. Vi släppte alltid ut honom till frukost på helgerna, han satte sig och åt macka med mamma, åt flingor med mjölk med pappa, gick till mig och åt yoghurt. Han åt allt som vi skulle äta. Men favvoriterna var macka med pålägg, flingor med mjölk, pasta och hård kokta ägg.
Han kom som en räddare i nöden och fanns där dom jobbigaste stunderna, märkte direkt när jag va ledsen och flög till mig och torkade mina tårar.
Den första november 2008 skulle jag ta ut dom till frukost pricis som vanligt och får syn på Mia men inte Fimpen, jag kollade ner på golvet i buren och där låg han ... Helt stilla och han var ljummen i kroppen. Min ängel hade lämnat mig här på jorden. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dan, en av dom värsta dagarna i mitt liv.
Vila i frid min älskade bebis och bästa vän <3
* 1 mars 2003 - † 1 november 2008



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback