Zeke

Jag hade nästan glömmt av att igår (28/7) för ett år sen så tog skolan Zeke ifrån mig.
Zeke var min första skolhäst, men som blev halt igen med en gång när vi började 1an, sen var det jag som tog hand om honom och satte igång honom 3(?) gånger, sista gång fick jag hjälp av Linnea också.
Han var nog en av dom få hästarna man kunde stå i timmar och bara gosa med. Trottas att han var mycket halt så älskade han livet. Han älskade när man ryktade honom och skulle sätta på sadeln och tränsade inför ett ridpass. Varje gång jag gick fram till honom såg man bara hur hela hästen lös av lycka. Oftas så gnäggade han efter än när han hade ropat hans namn.
Jag minns den dan så tydligt då jag och pappa åkte ner till varberg för att ta farväl av min älskade ponnyhäst. De var en molnig dag och de duggade lite när vi kom ner till varberg.
Han stod på sommarbete med varbergs hästarna och när jag och Carina skulle hämta honom och en annan häst som också skulle tas bort så var han inte med dom andra hästarna i hagen utan han stod ensam 20-40 meter ifrån dom andra. Han var en lite "outsider" i en stor flock enligt Carina som är en av grundarna till Hallands/Sveriges ridgymnasium.
Zeke kännde igen mig så fort jag gick emot honom i hagen och även då lyste han upp som en sol, men själv hade jag en kännsla av att han visste att nått var på gång eller skulle hända. Men jag ville inte börja gråta för att han skulle avlivas utan jag ville visa hur glad jag var som fick täffa honom en sista gång. Men de var jätte tungt att lämna min ponnyhäst. Hällst hade jag velat ta med honom hem och ge honom ännu mer av min kärlek till honom. Han hade fått ALLT han behövde och lite mer.
Jag minns första gången jag hoppade honom, han var mega lycklig över att få hoppa dom små plutt hindren i unghäst gruppen vi hade i 1an. Och fort gick de.
Jag minns när jag red ut med honom första gången med Felicia och Månsson.
Jag minns alla tråkiga skritt pass vi tog oss igenom, för de vara inte bara skritta han ville göra.

Ja, jag minns alla stunder vi hade tillsammans, fina som tråkiga.
Jag kan inte göra nått mer än att säga att jag älskar dig och saknar dig som bara den.
Jag hoppas att du har det bra i himmlen, galloperar på dom stora ängarna och betar de gröna saftiga gräset.















Vila i frid min fina pojke
Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta
1996 - 2009