Har kommit på under de här 8 månaderna att jag är rätt så ensam att inte veta vad jag kommer få för kön på mitt barn. De är många både äldre och yngre mammor/blivande mammor som har tagit reda på könet.

Visst hade de varit mycket lättare att köpa kläder med mer om jag visste vad som skulle komma ut, men ändå har man hört alla dessa historier om att de var en kille/tjej på ultraljudet med de dök upp de andra könet när barnet föddes.

Jag tror för min egen del att jag hade blivit besviken om jag hade köpt en massa kill kläder och så dyker de upp en liten tjej, eller tvärt om.

Känner också att de har varit lite svårt att köpa kläder som är neutrala då det är mest blått och rosa och kanske ett eller två plagg som är neurala.

 

Sen tycker jag att tjejer kan bära fler färger än killar. Jag personligen skulle alldrig sätta på min son en rosa pjamas med hello kitty på tex.

 

Men tillbaka till om att ta reda på kön eller ej. Förr var det väl vanligare att inte kolla upp könet på sitt barn än vad det är idag och allt handlar väl om att samhället har förändrats. Folk idag har väl inte tid eller tålamod att vänta i 9 månader på vilket kön som kommer ut, utan dom vill "vara klara" med allt som måste köpas innan.

 

Själv har jag köpt lite grann i neutala saker och kläder för att sedan se vad det blir för kön, så man kan inhandla de sista sen när barnet är fött.

 

Och dessa tankar är inte till dom som råkade se könet på sitt barn på rutin ultraljudet, utan till alla dom som tar reda på det senare och till oss som inte tar reda på de.

Jag vill inte döma någon för detta, men jag som inte vet vad som finns i min mage känner sig rätt ensam balnd alla andra gravida som vet. Själv har jag bara fått massa snälla komentarer tack vare detta, som tex. "Äntligen någon som inte har tagit reda på könet och som är så ung".

 

Men jag vet inte idag om jag själv kommer ta reda på könet om jag skulle bli gravid igen sen på barn nr 2. De är ju mycket lättare att inhandla saker om jag visste vad som låg i magen. Men de tar jag då.

 

Nu längtar jag till den dagen jag får träffa min dotter eller son för fösta gången, den dagen för mig kommer bli lite av en "kinder överraskning".